Tiden var inte mogen för ett projekt av typ Kalmar Terminal och av kostnadsskäl kunde det inte fullföljas utan lades ned efter ett par år.
Men det fanns mycket intressant teknik i konceptet som Svelast trodde på och ville pröva:
Ex. de flexibla lastbärarna, som kunde kopplas till och från dragbilen utan att föraren behövde lämna förarhytten för att veva stödben, koppla slangar etc.
Framkomligheten med dubbla lastbärare var extremt god, vändradie var som på en personbil.

Svelast lät därför Volvo och Fors Parator bygga 50 st dragbilar och 150 st lastbärare efter samma tekniska koncept som Kalmar Terminal.
Dragbilarna var Volvo F86:or hjulbas 320 cm, korta Englanschassier med Allison automatlådor och lastbärarna var av samma typ som Kalmar Terminal, de kunde brukas alternativt som påhängsvagn eller konventionella släpvagnar.
Fordonskombinationen var inte framtagen för fjärrtrafik, dubbelekipage var hastighets-begränsat till 40 km.
Systemet fungerade mycket väl hos kunder med produktionsenheter som lastade och lossade medan bilen var på andra uppdrag.